skapar en ny kategori för dessa inlägg... det kommer fler... har jag nu sagt att jag ska ta tag i det här så kommer det även att synas här.

Så här kommer att skrivas om hur jag känner och upplever detta som har sitt ursprung i min PÅ.

Tack snälla söta för era kommentarer. Det värmer =).

Har svårt att se mig själv som stark....stöttålig möjligtvis men stark....nä inte på det sättet tyvärr.  Rent logiskt så inser jag ju att jo det är jag nog, jag står för den jag är även om det tagit mig lång tid att inse att detta faktiskt ÄR en del av mig. Jag kan inte ignorera den delen för det tar ännu mer energi och kraft.

Har flera ggr stött på ordet acceptans och att acceptera sina fel och brister.... jag kommer aldrig att acceptera att så här är det. För mig står ordet och begreppet acceptera för att man då slutar söka förändring, slutar leta efter en lösning. Jag kommer att leva resten av mitt liv med PÅ och allt vad det innebär men det behöver inte betyda att jag sätter mig ner och låter den härja fritt. Om jag accepterat hur det var för fem år sen hade jag inte suttit här idag. Vi är människor och vi har förmågan att lära och utvecklas varje dag. Genom att acceptera ngt stoppar vi den förmågan inom det området.

Det enda jag accepterar är att jag vill förändra och lära mig leva fullt ut varje dag =)

De känslor som min kropp ger upphov till idag skulle för 8 år sedan ha utlöst en ångestattack, genom det jobb jag lagt ner så bemästrar jag det idag. Jag känner samma känslor men jag övermannas inte av dem. Därmed inte sagt att det inte är obehagligt alla ggr. Söker hela tiden en trygghet att landa i och numera hittar jag den allt oftare i mig själv. Blir mindre och mindre beroende av att ngn annan hjälper mig i det. DET är en otrolig lättnad för mig - att vara beroende av andra för att orka vara trygg har gett mig många andra ovälkomna känslor - om man är en person som för det mesta är positiv, ser ljust på livet, improviserar och är social så är det inte roligt att behöva ha ngn annan som stöd jämt. Det väcker känslor av klängighet,misströstan, obehag, olust och misslyckande.

Dock ska tilläggas att jag är enormt tacksam för alla personer som genom åren hjälpt och stöttat på olika vis, en del av er har ingen aning om vilken hjälp ni gett =)