De gör verkligen allt för att lätta upp dagarna - bara man ger sig tid att följa med i deras upptåg. den där tiden när man gör som alfons : jag ska bara.... tills barnen tröttnat och hittat på nåt annat. Har idag försökt att anpassa tempot efter iaf den lille. Den stora har haft en massa annat för sig där han inte velat ha mamma med sig.....

Den lille och jag har gått små promenader runt stallet och husen, vi har legat på backen o filosoferat, gömt oss och sagt BU!  samt suttit i diket o kollat när storebror kört fyrhjuling. men så tog det två timmar att mockaklart de två boxarna oxå.

Har även invigt N i den ädla konsten att kasta kottar i ån - mkt uppskattat och så rogivande med vattnets brus...snart har det hela frusit och vi får vänta till våren innan det hörs igen.

Total kapitulation från min sida idag - visst jag är skitig, luktar häst och svett men jag är på benen  och jag är där jag vill vara och där mitt mentala jag behöver vistas

Solen har gått och jag skjuter de negativa mörka tankarna så långt bak det går för tillfället.

Vi gör det vi ska,E stannade hemma från dagis eftersom (officiellt) ena bilen står sönderskruvad och stolarna står i den andra, en annan anledning är oxå att jag valde bort att stressa igång barnet med kläder och frukost och saker bara för att skynda till fots upp på 36 så han skulle få skjuts ner med morfar....vi hade iofs fortfarande ingen stol....

Nu var vi ändå så pass tidiga uppe och var på 36 till strax före 08 iaf men med ett betydligt jämnare och bättre humör än om jag vetat att vi skulle ner.

Känner dock lite saknad efter öppna....brukar ju vara min å N´s plats på torsdagar. Vår lilla ventil från vardagen.

jag har tappat fotf'ästet

de sista veckorna har gått på om inte halvfart så iaf med näsan ovanför vattenytan men nu drunknar jag snart.

Tippade över kanten åt fel hål

Var länge sen jag kände så här - en stor tomhet

likgiltighet och samtidigt en massa rädsla och oro

men mest av allt är jag tom

jag vill jag vill jag vill

men jag har ingen ork

jag är min egen bödel

jag anklagar och dömer mig själv

hårdare än ngn annan