fortfarande yr - måste vara ngn svullnad som ligger o trycker mot balansnerven på nå vis. Inge ont i bihålorna el nåt - ännu kanske man ska säga peppar peppar. Huvudvärk dock. Har legat i sängen efter frukost o inte gjort ngt alls. Emil är här - vågade inte köra ner på dagis. Han sitter o målar nu, har antagligen vattenfärg över hela bordet snart ;-).

Han är rätt nöjd med en lugn mysdag, ska upp på 36 en stund senare är det tänkt så han får ut o busa lite och jag sova =)

Går bra att vila men man vill ju inte gärna somna när han är vaken.

Tycker verkligen inte om att vara hemma från jobbet. Läste ett inlägg på ninas blogg tidigare (http://snostjarna.blogspot.com/) som fick igång min hjärna lite  

Vet att jag själv är en sån som inte vill vara hemma utan hellre tragglar mig iväg till jobbet bara ja kommer upp ur sängen. När jag väl stannar hemma har jag ju antagligen varit smittande i flera dagar redan och på det viset så bidrar man ju tyvärr till att fler blir sjuka.

Varför gör jag så då ?

Jag tänker inte skylla på ekonomin - visst det blir inkomstbortfall när man inte jobbar men i dagsläget klarar vår ekonomi av några dagars frånvaro utan att bli lidande. Jag har dock full förståelse för de som sitter i den sitsen att varje krona verkligen måste in.

Fröken duktig däremot sitter på min axel o har stor del i det hela - hon kämpar för att inte bli nerröstad och den kampen har pågått i många många år. Plikten framför allt liksom - det man har tagit på sig att göra det ska man göra å finns det tid över sen ja då kan man vara sjuk.Hur många dagar har jag inte jobbat/ gått till skolan full av magnecyl för att klara av dagen?

Otryggheten i att inte ha en fast anställning - man vill verkligen visa att man är att räkna med - alltid! (Tror dock inte att det blir ngn skillnad den dag jag har en tillsvidareanställning heller - kommer fortfarande att gå till jobbet 3 ggr av 4 när jag kanske borde tagit en sjukdag istället.)

Sen att det i slutänden kan leda till en lång sjukskrivning väljer jag att bortse från.

Ingen arbetsgivare vill väl ha en anställd med hög frånvaro - att jag dessutom är gravid och ska gå på barnledighet precis när det är dags för min provanställning att bli en tillsvidare gör ju att man känner viss osäkerhet - visst man får inte underlåta att anställa ngn bara för att den personen är gravid men på nåt sjukt sätt känner man att man behöver bevisa att det inte är något som kommer att påverka ens möjlighet att göra ett bra jobb.

Jag kan ju inte på något vis lova att jag kommer att jobba för fullt hela vägen fram till förlossning - man vet ju inte vad som händer på vägen.

När det gäller barnen har jag dock ett helt annat tänk - konstigt nog. Vill att de verkligen ska kännas ok innan de får gå tillbaka till dagis/skola. De ska orka en hel arbetsvecka utan att bli för trötta å får hellre vara hemma nån dag extra. Nu har ju jag dessutom sån tur att jag har en morfar, moster o farmor att tillgå som kan turas om vid sjukdom. Vet att det inte är alla förunnat att  ha det så bra.

Blev långt och ni får gärna kommentera om hur ni tycker o tänker =)