Fiffi

12 november 2009 12:12

för mig är du en fantastisk människa! Du är som den moster jag aldrig kommer få :)

Du är en underbar person!

Lena Ö

12 november 2009 13:31

Du har alltid varit en hästtjej för mig... vet inte om du är det nu.
Sen gillar jag dina fräknar... du påminner mig om Pippi Långstrump. :-) kram

carolina

12 november 2009 15:40

fiffi - tack så mkt
Lena - en gång hästtjej alltid hästtjej tror jag - fast man har ju inte samma tid längre ....

Britta

12 november 2009 21:36

Hej Carolina jag ser en fantastisk pedagog i dej...du har aldrig funderat på att bli lärare? Det tror jag skulle passa dej utmärkt!

Någon

13 november 2009 10:12

Jag ser en glad, sprallig mamma i hästkläder o skit under naglarna o en massa jävlaranamma om det behövs ;)

Men om man läser i bloggen så får jag ändå en uppfattning om att det ligger en del där under ytan o gror och skapar en lite osäker kvinna som inte riktigt vet vad hon vill men ändå har mkt vilja! *ekorrhjul*

Du känns lite frustrerad ibland men har ändå svårt att "komma loss" o få tummen ur och kanske fastnar i negativt tänkande. Det känns som att du ofta drabbas av sjukdom o huvudvärk vilket oxå skapar den där frustrationen - du VILL så mycket inombords men hindras av bristande energi eller att du inte vet VAR du ska rikta energin mot. Vilket i sin tur skapar ännu mer energibrist o frustration.

Du verkar annars vara en väldigt rak o ärlig tjej med massa skinn på näsan. Jag tror oxå att du skulle passa fint som någon slags pedagog/jobb inom det sociala/vård. Djur eller människor!


Jag tror att du skulle behöva ändra lite tankesätt och se på saker på ett positivt sätt. Det är supersvårt att tänka positivt, men det går om man vill! Istället för att tänka "gud va jobbigt att gå på vernissage med huvudvärk" så tänk "men vad kul det ska bli, då slipper jag tänka på den dumma värken!"

"Vad jobbigt att mocka o sköta hästarna" blir istället
"härligt att jobba lite med kroppen o få fint o rent i stallet!"


Sen kanske du faktiskt tänker så för det mesta men att bloggen är en ventil för de grå o jobbiga tankarna, det blir ju lätt så!

carolina

13 november 2009 11:13

Någon - tack. du har satt ord på mkt av det som jag känner!!!
Jag tror att jag behöver bli bättre på att se MIG och kanske ge mig själv en klapp på axeln ibland.

Och visst är det så att bloggen blir en ventil när det känns jobbigt, samma sak med "vanlig" dagbok - skriver som mest när det känns som värst ...