Nu är det gjort! Att det ska vara så svårt att skriva och berätta vad man kan och vad man gjort. Är det jantelagen som sitter så hårt i oss?? Ja vem vet men nu har jag iaf lyckats komponera ihop ett brev som jag är nöjd med. Ska alltså inte ändra ngt mer för då börjar jag formulera om mig och då blir det inget bra igen.

Så imorgon åker ansökan in....spännande .... plugga eller inte....that´s the question!

Så mkt enklare med högskole och universitetsstudier - där har man ju ett konkret ansökningsresultat att gå på. Om antagningen låg på en viss nivå fg termin kan man ju anta att den ligger i närheten även nästa liksom....när det är utval baserat på både meriter erfarenheter och personliga brev då börjar det bli kärvt ...

God natt på er!

Idag har varit en riktigt fin dag med solsken o blå himmel. Lite disigt imorse men det är rätt skönt att vara utomhus :-)

Detta är hösten när den är som bäst helt klart. Vi tog en kort promenad ner till sjön med Emil i vagnen - ibland när vi är hemma och han inte kan slappna av för att han är rädd att missa ngt om han somnar så brukar vagnen underlätta. Inte idag dock men han åkte med ner till sjön o kikade på svanarna bl a sen gick vi vidare upp till "oa" o mockade.

Måste ju säga att min häst är lite speciell ibland ( ok kanske nästan jämt då ) Imorse hade hon lyckats med konststycket att kissa i krubban...hon har en transportkrubba som vi ställer på golvet så då blir det kanske lite mer förståeligt men ändock...bra gjort att pricka....kanske hon ska pottränas :-) hon har haft lite skölja-av-benen-med-vatten-träning nu i några dagar, allt som rinner efter benen är livsfarligt men igår gick det peppar peppar ganska bra.

Imorgon blir det Uppsala är det tänkt - blandade känslor för den staden men det ska bli kul att se hur det ser ut nu, har inte åkt nya E4 heller.. är man lite efter eller ;-)!!!

Såg en norsk dokumentär igår kväll. Fascinerande o intressant. En norsk gaykille som var singel o längtade efter ett barn och familj. Han var 26 år gammal och ansåg att det fanns tre alternativ - el egentligen två, nr 1 för många ofrivilligt barnlösa är  adoption vilket inte är tillåtet för homosexuella i Norge så det försvann på en gång. Nr 2 var att skaffa barn tillsammans med ett lesbiskt par men då tillkommer problemet att om de skulle bli osams vinner antagligen mamman en eventuell vårdnadstvist vilket inte kändes tryggt. Så han valde ett för mig något knepigt alternativ - eller egentligen så är det inte så knepigt men det kanske beror på vår uppfostran. Han kontaktade ngn i USA o fick en surrogatmamma där. Alltså en kvinna som mot betalning då får ett embryo inplacerat i sin livmoder o bär fram barnet under nio månader, när barnet sen föds är hennes jobb klart.

Det här verkar vara ganska stort i USA, vet inte ens om det är tillåtet här?? Har tidigare läst om kvinnor som går igenom processen flera ggr o i väldigt snabb följd. Tänk vilken möjlighet vi har egentligen, ja menar visst man kan ifrågasätta det etiska i det hela, själv skulle jag nog ha svårt med tanke på det känslomässiga band som borde uppstå av att bära ett barn i nio månader. Men om man ser det som denna tjej gjorde att hon hade en unik möjlighet att hjälpa en annan familj att bli fullständig och att alla har rätt att få ett barn.

Tyckte lite synd om hennes man dock, han var med på det hela sa han ( man kan ju iofs undra om han hade den minsta aning om vad han gav sig i eller om det var den ekonomiska biten som fick honom att acceptera) men han hade inget eget barn, hon hade barn sen tidigare o visste ju vad som skulle hända - tänk dig att se sin partners mage växa och bära fram ett nytt liv men veta att det inte är ens eget utan att det ska lämnas bort. Vad säger man till folk som kommer fram o undrar hur det går o gratulerar  osv????

Väcker en hel del funderingar och kan nog vara upplägg till många bra diskussioner.