Blä Blä Blä vad illa det känts idag! Sovit urdåligt inatt, ont i hela kroppen, tungt å andas ochkarmp i musklerna. Kände mig febrig igår. Imorse när jag vakna kände jag hur tålamodsgränsen låg långt under det normala. Var skitjobbigt att komma iväg på dagis med liten. Hade helst inte gått ut men samtidigt hade ja nog inte orkat ha han hemma heller.

Blir deprimerad på det här. Hur kul är det att känna att man inte orkar göra ngt utan att bli helt slut i hela kroppen liksom. Har absolut noll kondition kvar.

Red ju i måndags - meningen att jag ska rida idag oxå....suck... ville verkligen men vet inte om det komer att gå. Kanske om Pär följer med o hjälper mig så jag kan ut o skritta i alla fall. Red iaf inget speciellt hårt i måndags men var så trött efteråt så det kändes som hela kroppen skakade invärtes. Somna halv nio på mån kväll o sov till åtta på tis morgon. det är ngt som ligger o drar i kroppen. Ringde HC imorse och har fått tfn tid med läkare i em ( efter 16) var in o tog lite vanliga hälsoprover före jul o de visade inget speciellt - tänkte faktiskt be om ett Twar prov nu för å utesluta iaf. För som det känns nu så kan det mkt väl vara det o då tror min hjärna på det o då vågar ja absolut inte anstränga mig så blir det ännu värre i värken. Hade väl aldrig trott att jag skulle se mig själv som blivande smärtpatient - men så känns det ibland.

Det tar j-vligt mkt på krafterna att gå å ha ont hela tiden, även om man försöker hitta logiska orsaker till varför det gör ont så är snart gränsen nådd. Höll på å bryta ihop idag. Pappa kom ner o höll mig sällskap ett tag, hjälpte mig iväg med lite skräp på återvinningen och bjöd på lunch sen.

Funderar på att försöka mig på yoga kanske...vill dock inte göra det i stor grupp utanvill ha lite merprivat tror jag. Har ju skitsvårt att slapna av och bara vara, känner att ja sprungit från det ena till det andra sista månaden. Måste ha nåt att sysselsätta tankarna med annars blir det jobbigt.

Värk och paniksyndrom och depressioner går inte ihop... blir lätt för mycket.

Eller som pappa sa - du kanske inte ska kräva så mkt av dig själv......han är vis min pappa